|
I följande text kan du läsa om hur du bygger upp motivationen hos hunden så att den håller ända in på tävlingsplanen, där hunden inte får någon belöning. Meningen är att det ska gå att "flirta" med hunden så att den upplever de mest subtila små signaler som en efterlängtad belöning.
Texten är skriven av mig, men idén till själva tävlingssignalen (stel tävlingsmässig hållning hos föraren - kontakt från hunden - dunderbelöning) kommer från Eva Bodfäldt. Hon lärde ut den på en utbildning i tävlingslydnad för instruktörer jag gick för henne på 90-talet. Jag har använt mig av den övningen på flera hundar sedan dess och det är faktiskt grunden för hela tävlingsvarvet, tycker jag. Även den "hemliga flirten" är en idé jag plockat därifrån.
Motivationsklurigheter
När man tävlar lydnad skall man se helt tävlingsmässig ut. Man är stel och rak i kroppen och det upplevs ofta av hunden som ganska tråkigt. Det gäller därför att lära hunden att just när man ser så där stel och tråkig ut är man som allra roligast. Den raka hållningen skall fungera som en tävlingssignal till hunden.
Det är också väldigt viktigt att visa hunden att jag är en outsinlig resurs, full med belöningar, fast oförutsägbar. Hunden skall aldrig lära sig vilken belöning den kan vänta sig från mig. Då kan den aldrig välja bort mig och min belöning, utan är alltid nyfiken på vad jag kan ha att komma med.
Innan varje moment leker jag upp min hund ordentligt, alternativt visar smaskiga godisbitar. Jag utför aldrig ett moment om inte hunden är motiverad först. Det är det som är det kluriga. Är hunden alltid motiverad när den utför momentet, upplevs det ju alltid som roligt! Då känner hunden inget tvång och inga krav på sig. Tävlingslydnaden blir i stället som en lek. Det är då heller inga problem att få till det snabba utförandet man önskar i tävlingslydnaden.
Jag vänder ryggen åt min hund och visar att jag håller på med något spännande. Vänder mig mot hunden igen, intar tävlingsposition (stel och rak) och väntar ut hunden. När hunden tittar upp i mitt ansikte får den en dunderbelöning. Jag kanske sätter mig på huk och gosar med min hund, det kanske ramlar ner en leksak, eller så kanske jag börjar putta busigt på min hund, spotta godis, eller vad min hund nu tycker är roligt. Det spelar ingen roll vad det är som händer. Huvudsaken är att hunden upplever det som en fin och eftersträvansvärd belöning.
När jag gör på detta viset, blir hunden jättenyfiken på mig, när jag är tävlingsmässig (d.v.s. rak och stel i min hållning). ”Nu ser hon ut så där igen. Då brukar det hända något kul!” Hunden blir full av förväntan inför min tävlingssignal.
Vitsen med att vända sig om och ”ladda” lite hemligt är dessutom att man kan ta med sig det på tävling. I början är man tydlig och lite överdrivet spännande, men när hunden har lärt sig att man gör något spännande kan man bli mer och mer diskret. Så småningom behöver man bara vända sig en aning från hunden, så blir den full av förväntan. ”Aha! Hon vände sig bort! Nu stoppar hon nog på sig en massa smaskiga och kuliga saker!”
På tävling ställer man upp sig vid utgångspunkten inför varje moment. Då vänder jag mig en aning ifrån min hund, innan jag sätter hunden vid min sida. Kanske ger jag hunden en ”busblick”. Det räcker för att hunden skall bli full av förväntan och vara helt övertygad om att jag laddat upp med något spännande. Har jag sedan en speciell lek med hunden, som inte alltid innefattar leksak, utan kan bestå av t.ex. små vänskapliga knuffar, kan jag leka lite med hunden mellan momenten, utan att någon ser något annat än att jag klappar om min hund.
Ett annat tips när det gäller att motivera sin hund när den inte är riktigt samarbetsvillig, kan vara att binda upp hunden en stund. Det räcker ofta med att jag står två meter ifrån hunden, så att den inte kan nå mig i ett par minuter. Därefter tar jag loss min hund och börjar busa. När den är tillräckligt uppbusad börjar jag att träna.
En del hundar blir inte alls motiverade av att bli uppbundna, andra blir övermotiverade och stressade, men de flesta hundar brukar bli motiverade av att föraren är lite mer ”onåbar”.
Prova ut vad som passar dig och din hund. När man har hittat ”nycklarna” till sin hunds motivation har man allt som i en liten ask. Övrig träning är ju mer teknik. Det är motivationen som gör att det är lätt eller svårt att träna en hund.
När du väl har lärt dig själv och hunden olika belöningstricks, kan du jobba på finliret, så att signalerna mellan dig och hunden blir mindre och mindre för ögat, men ändå är lika laddade. Då har du mycket med dig på tävling!
© Åsa Lundmark Stommelyckans Hund & Hälsa
|
